Min helg so far

Vaknade klockan ett idag, åt frukost bestående av pannkakor, havregrynsgröt och te. Gott!

Slappade ett litet tag och begav mig sen till mallet och köpte en jättefin vårparka på ZARA. Åkte hem och började jobba sen 10 minuter senare klockan 6. Kändes konstigt att börja jobba kväll när man bara varit vaken i 5 timmar.

Allt gick då bra ikväll till en början. Ungarna kollade en show, jag läste dem 6 olika berättelser ur böcker, sa godnatt och gick ner för att ta det lugnt. Då hör jag i bebis-högtalaren att den lille gråter. Jag låter honom vara i 10 minuter för att kolla så att han inte bara behöver lugna ner sig själv och sen kan somna. Men nej, han fortsätter och det blir bara högre och högre skrik och gråt. Så jag går upp och då ber han mig att ta ner honom till köket där jag sitter. Klockan är tio och jag har nästan helt släckt där jag sitter, men okej, om han nu så gärna vill ner så kan han komma ner.

Innan jag gick upp snacka jag i tele med Sanna, så när vi kommer ner fortsätter jag prata med honom medans han i mörkret står och för en Kalle Anka-figur fram och tillbaka på en gul traktor. Då fick han känna på att det minsann inte var så kul hos mig. Efter en 5 minuter frågar jag om han vill gå upp igen. Men nej, då vill han va kvar och "leka". Tidigare tog han på sin mössa också så jag kör med den "okej, men går du inte med mig upp nu tar jag din mössa!". "Okay" säger han och följer med.

Han lägger sig i sängen helt glad och bara "I just wanted to go and get Donald Duckie!". Sen somnar han! hahaha, yr kille eller vad?

Sen en timme senare hör jag gråt igen, jag väntar, och sen går upp. Då är det Gils tur. Han gråter förtvivlat och säger att han saknar mamma och pappa. Jag tröstar allt jag kan, läser böcker, sitter bredvid honom läääänge så han ska känna sig trygg och kan sova, går ner, väntar, hör gråt, går upp, tröstar. Ja detta gör jag en 4, 5 gånger sammanlagt. Sen börjar han klaga på att hans öra gör ont och då ringer jag hans mamma. De säger att de ska komma hem om 20 minuter. Så vi går upp, ger honom medicin, han storgråter och ja, typ 3 minuter innan de kommer hem somnar han.

ÅH HERREGUD vad jobbigt det var! Rent förtvivlat gråt från hans sida i över en timme. Vilken lugn kväll jag fick då!


Imorgon blir det i alla fall NYC från morgon till kväll. Ska bara hänga i Soho med Sanna och äta go lunch och senare middag och kolla lite affärer och sånt mys.

Åh, I ♥ NY!!!