Måndag, måndag, varför finns du?

Det var en bra helg dethära.

Åkte in fredagkväll med Raisa som sagt och mötte upp Linus och Sanna. Vi fyra gick och käka på Wendys ett tag innan vi alla splittrades åt.

Jag träffa min amerikanare och hade det så trevligt så :)

Lördag strosa jag runt själv i Soho faktiskt. Lite skönt avslappnande sådär.

Lördag kväll blev det Greenhouse instead of Suzie Wong. Coolt ställe, men för mycket folk och efter lång väntan utanför klubben blev man bara mindre och mindre festsugen. Tyvärr... Så blev inte så långlivat för min del!

Söndag blev det att sova lääänge och bara slappa massa. Så skönt! Inte ofta man får chans att bara sova ut.

Söndag kväll ringer mina värdföräldrar och varnar om ett snöoväder. Jag och Raisa har besämt sedan tidigare att åka hem så sent vi kan så vi viftar bort varningarna lite och tänker att det nog ska fixa sig.

Men snöar det i detta land blir alla som handikappade. Man kan inte köra någonstans, allt blir helt dött och de enda som plogar är de som är anlitade av folk så att de bara plogar på deras gator.

Vi kom fram till stationen 1:25 inatt och det vart inte liiite snö. Men vi hade inget val, vi måste få hem bilen och vi måste åka med den.

Vad ni ska veta nu med är att Raisas bil nog är den sämsta som jag någonsin suttit i, så vi var extremt nervösa under hela tågresan hem.

Hur gick det då? Jo den sträcka som vanligtvis tar 10 min att köra tog oss 1,5 TIMME! USCH USCH USCH, det var faktiskt RIKTIGT obehagligt. Då denna stad består av mycket upp- och nedförsbackar var det inte sällan som bilen stod i mitten av en backe på väg upp och bara spann och spann. Vi kom ingenvart.

Det kom tårar och vi fick panik. Jag ringde 911, de kunde inte göra nåt, så de kopplade oss till polisen som efter jag förklarat allt om att vi inte är härifrån men vill veta hur vi kan få hjälp om vi blir helt fast säger "So what do you want me to do about it?". TACK för den liksom.

Men vi klarade det, eller Raisa klarade det. Hon var så sjukt duktig, jag hade aldrig klarat det. Fatta att för varje backe, som tsm var en 20 stycken, inte veta om vi kommer glida bak, glida in i en annan bil, stolpe eller inte få stopp på bilen. ALDRIG MER säger jag bara!

Så klockan 3 inatt var vi hemma. Vilken resa. Jag var helt skakig när jag kom innanför dörren när chocken kom. Vad som helst hade kunnat hända. Usch och fy.

Sen var det att stiga upp imorse 3,5 timme senare för att påbörja en 11 timmar lång arbetsdag. För som jag sa så blir de lite smått handikappade här när det snöar, så det är för farligt att ta pojkarna till skolan.

Ja, man lär sig nya läxor varje dag här alltså och det ihop med att vi kom hem oskadda är det positiva i det hela. Men gud så dum jag kände mig som inte lyssnade på mina värdföräldrar.

Gjorde förresten svenska pannkakor igår och de vann över amerikanska pannkakor enligt amerikanska killen. YES! 1-0 till SWEDEN! Mmm det var såå gott. 6 månader sen sist och de smakade faktiskt som hemma. Det var fint det :)

Det var det, det.

Hej och hå!

(ursäkta att all text är som en kaka men det blir så ibland)