Monday, February 9, 2009

ner å sen oppåter!

Efter en ganska jobbig liten dispyt med min värdmamma som riktigt gjorde mig ledsen, hur glad blir man inte då när man 5 minuter senare öppnar ett födelsedagspaket från självaste Anna?

ÅH så fint det var. Först fick jag ett 7-sidigt brev där det stod så fina saker att jag börja böla. Sen fick jag en jättefin silverring som hängde i en kedje där det på insidan var ingraverat Johanna ♥ Anna. Haha så fint! Och inte var det allt. Jag fick ett grattiskort med och 35 dollar! SÅ BRA!

Åhåh så mycket känslor det blev inom loppet av 10 minuter. Först ledsen, sen jätteglad och massa stark hemlängtan.

Ang min roman så vill jag bara att ni ska veta hur lyckligt lottad jag känner mig för allt jag fått uppleva under min tid här. Är rädd att jag uppfattas som otacksam för att jag berättade om så mycket negativt, men det är absolut inte så jag känner. Det blev tyvärr en uppsats om allt negativt för jag ville att ni skulle första varför jag vill hem. Det jag kommer minnas av min tid i USA är inte allt det jag skrev om tidigare utan det är alla fantastiska personer jag träffat och lärt känna, vissa som jag hoppas kommer finnas i mitt liv så länge som det går. Jag kommer minnas alla häftiga minnen som jag tidigare bara kunde drömma om och hur allt detta, även det mest jobbiga bara har gjort mig till en starkare, mer självsäker, vuxnare och öppnare människa.

0 comments: