SPINDLAR!

Spindlar är något av det värsta jag vet. De har för många ben, feta kroppar, vissa har pansarskal, de rör sig för snabbt och är opålitliga. Ser jag en ber jag alltid någon annan döda den i rädsla av att jag missar den om jag själv försöker, och att den får fnatt och springer upp på mig. Jag är varken rädd för råttor, möss, ormar eller något annat. Men SPINDLAR, usch usch! En gång när jag var ensam hemma och jag gick in i mitt rum var det en fet spindel på golvet. Jag stängde dörren och sov i soffan den natten, bara så ni förstår hur jag känner för dem små krypen!

Men nu har jag i princip flyttat hemifrån och bor själv. Okej att jag bor hos en annan familj, men här kan man inte vara lika mesig och komma springandes efter hjälp så fort jag ser en spindel. Här bor jag även i källaren = spindlars älsklingsställe. Detta betyder att sen jag kom hit har jag alldeles fått smälla en 6, 7 feta pansarkroppsspindlar, HELT SJÄLV! Fatta vilken sensation det är!

Första två spindlarna tog det emot något enormt. Jag kunde stå med min Cosmo i handen i 5 minuter och ladda, ladda och ladda. Sen smällde jag med all kraft. Nu däremot är det mycket lättare.

Som idag till exempel: Måndag morgon, klockan är 07:15, första perioddagen och jag är allmänt småsur för det och trött sen helgen. Jag trippar upp ur sängen, in på toan för att göra mig iordning, jag ser något svart på golvet och vad är det inte? JO EN SPINDEL! Lika fet, lika pansar och lika många ben som de andra jag smällt till. Kul start på dagen? Nej! Men jag tar min Cosmo, mer självsäker nu då detta var Mr. Spider No. 6 eller 7 och drämmer till honom. Han dör och jag är nöjd :)

Är ni inte stolta över mig mamma och pappa? Hehe!

PS: Märkte precis att jag inte är över min fobi... Sökte på "spider" google, men kunde inte se på bilderna utan att det rös i ben och hårbotten. Så jag fick söka "cartoon spider" istället. Hade inte pallat att ha en bild på en riktig spindel på min blogg, tyvärr!