Vi är inte vilka som helst

Nästan alla svenska tjejer som är au pairer här rör på sig mer eller mindre. Sanna flyttar till Brooklyn imorgon för Essex var för dött för henne, Emilia är i rematch nu men vet inte om hon väljer en ny familj eller åker hem nästa vecka, jag och Raisa är båda trötta på Stamford och vill in till New York, eller hem (jag). En annan tjej från orienteringen är i rematch hon med, flera svenska tjejer från New York eller New York area har stuckit hem eller är även de i rematch.

Det bevisar bara en sak: svenska tjejer är starka och vet vad de vill ha och nöjer sig inte med vad som helst. BRA tycker jag!

Pratar man istället med tyskorna låter det såhär:

Jag: Hur trivs du här? Har du bra familj?
Tyska: Nja, jo det är väl bra, jobbar för mycket, men jag ska bara kämpa mig igenom detta året..

Det är inte en utan flera som svarar så! Vad är grejen? Tyskland är inte direkt ett u-land som tycker att USA är drömmen eller nåt sånt. Men de nöjer sig bara och tar all skit de får av sina familjer. Förstår inte.

Blir bara så stolt över oss svenska tjejer ändå. Inte vem som helst kan t.ex. göra som Sanna och Emilia och gå till deras värdföräldrar som gillar du jättemycket och där barnen älskar dem och säga "Jag vill inte ha er som min värdfamilj längre". Det är starkt gjort och jag är så stolt över dem!

Men det är tyvärr så att vårt jobb inte uppskattas här. Man ska göra det, det där och vara överallt. Mammorna på skolan ger en blickar och halvler lite sådär falskt. Min värdmamma berättade igår att flera andra mammor frågat glatt om deras barn kan leka ihop. När min mamma då sagt att hennes pojkar är tillgängliga för lek hela eftermiddagarna men att hon jobbar, svarar de andra mammorna "oh, okej..", kollar ner och börja prata om något annat. De har alltså svårt för att bjuda hem en nanny eller au pair till sitt hem. Stööört va? Alltså alla amerikanska kvinnor är så hemska!

Sannas värdmamma var såååååå goooo under tiden hon varit deras au pair. Men så fort Sanna berättade om att hon ville byta familj har hennes mamma gett henne för mycket jobbtimmar än vad som är tillåtet, Sanna jobbade i 24 timmar i sträck i helgen fast man bara får jobba 10 timmar per dag, hon sa till Sanna att hon måste jobba imorgon (fre) när hennes kompisar från Sverige kommer fastän hon lovat Sanna att få ledigt denna fredagen för 2 veckor sen. Tack och lov kämpade Sanna för sin rätt.

Vi får la se när det är dags för mig att ta "snacket". Min värdmamma kommer skjuta mig, hehe...

Nä nu snackar jag bara av mig känner jag, ingen röd tråd direkt. Kanske inte så givande text heller, men det får ni ta! haha :D

Okeey

See you later guys!