Vi ska alla döden dö

I förra veckan började Gil 4 år fråga mig en massa om kroppen och blod. Han frågade om allt i hela världen hade blod inuti sig. Bara djur och människor sa jag. Han frågade om det bara var det som hade blod i sig som levde. Nej, växter och träd och sånt lever också och dör precis som vi, fast de föds, lever och dör på ett annat sätt, sa jag.

"Dör människor också? Inte bara djur?" frågade då han med lite darr på rösten.

Därefter fick jag som en mamma ta en timmes prat om döden, däribland blev det mycket gråt från hans sida. Jag fick lugna honom med att det inte var något att vara rädd för (fast jag är skitskraj själv), att ingen vet vad som händer men vissa tror man föds om till t.ex. en groda osv. Då kom han på att han tror att man hamnar i mammas mage igen.

Så den senaste veckan har han hunnit ta upp ämnet många gånger, men nu har han bara varit glad över att prata om det. Han har t.o.m hunnit prata om det med sin mamma.

Så idag sa han...

"Johanna, I wanna tell you one thing... I don't want to die cuz I wanna stay here forever, with you."

Sen började han prata om att han vill stanna med mamma och pappa med föralltid.

Småyr som den lille är börjar han också prata om hur han vill att alla människor ska stanna kvar, sen...

"Yeah, we can stay with all the people, but not you, cuz you're not a people, you're a pretend people. I want to ask you: who are you?"

Hahaha han är riktigt sjuk ibland!

Men döden ja, den är läskig den, så jag ljög för lilla Gil. Jag vill inte dö alls, jag vill inte åldras, kan inte livet vara såhär föralltid? Jag är vanligtvis en optimist men även en realist så döden för mig är svart, svart, svart och en oförmåga att känna, lukta, se, tänka, ja man är luft bara... Fy.