Ens humör är som en berg-och-dalbana nu! En orsak är för att jag är tjej och är inne i en viss period och jag hoppas att det bara beror på det, men allt går upp och ner. Ena stunden längtar man efter allt som den här tiden har att erbjuda, medan den andra studen vill man sitta på ett plan hem nästa dag!
Jag visste från tidigare att familjen hade problem med deras förra au pair och igår fick jag mail från henne. Vet inte hur hon fått min mailadress. Hon frågade om det är något jag undrar över och då frågade jag såklart om lite känsligare ämnen som när man kan ta ut semester, vad de anser om man går på fester med mera.
Då svarade hon att ang. semestrarna så var det deras största problem, att de inte brydde sig om hon åkte till någon hemmafest och att hon inte fick ha bilen efter 12, "inte ens på helgerna!!!".
Så igårkväll blev jag lite nedstämd och trodde att föräldrarna bara var falska mot mig nu i början.
Men idag kom hon på tal och då frågade jag på om det var problem med henne och vad det var hon gjorde. Så sa mamman att hennes kompisar som är kvar här kommer nog snacka skit om den här familjen, men att jag inte skulle lyssna på det. Den gamla au pairen kommunicerade ingenting med föräldrarna, hon försov sig varje morgon så pojkarna kom sent till skolan, hon stökade till det överallt så mamman fick gå efter henne och städa upp, och mycket mer! Så jag tror faktiskt mer på mamman än på den gamla au pairen. Det är ju så, "sköter" man sig inte så blir de ju mer stränga och det gillade väl inte hon.
När jag frågade om bilen sa mamman att de har en preliminär regel på att den ska vara hemma 12 på natten, men att det kan ändras med tiden de lär känna mig.
Sen ang. semestrar tyckte hon det lät jättekul att Sanna, Emilia och jag ska iväg i vinter och att det enda man behöver ta hänsyn till är att man hittar en vecka som passar båda.
Så jag antar att jag inte behöver oroa mig. Var bara tvungen att skriva av mig!
Träffade tjejen på gatan igår också, Raisa, vi åkte till Starbucks och fikade och hade det trevligt! Kul att ha en svensk på samma gatan som man bor på! :)
På lördag åker jag till Sanna och sover över där till söndag och så tar vi tåget in tillsammans till NYC! Sen är vi där från morgon till kväll! YAY!
Puss
Tuesday, October 14, 2008
Berg-och-dalbanan
Posted by Johanna at 2:18 PM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Du ska helt strunta i vad den förra aupairen sa. Vi svenskar känner nog större ansvar och gör säkert ett bättre jobb. Du hörde väl vad din vänninas (vid Hittarpshallen) amerikanska "pappa"
sa att svenska aupairer står högt i kurs. Gör du bara ditt allra bästa så får du nog ett kanonår med
familjen. Sitter nu och pluggar franska ..och hur lätt är det?
Kram mamma
En anna sak Johanna. Pratade med Hildingsson idag. Hon var ju aupair i San Francisco (rätt stavat?) på 80-talet. Hon sa att man längtar hem och är ledsen i 3 veckor.. sen är det över och går bättre....
Fick också höra av en annan granne att Johanna Hylén också hade tyckt det varit jobbigt i England och varit ledsen hon också... Det är trösklar man måste
över.. Helt naturligt.. Kram Mamma
Håller med din mamma, alla vill ha svenska au pairer! Min värdpappas kollegor har alla svenska au pairer och tycker de är bäst. Såå jag tror din familj kommer känna exakt likadant efter ett år med dig!
jag håller med överståede!! sjäälv har jag oxå det lite jobbigt.. hoppas vi träffas snart! :) puss
Post a Comment